Nu lyssnar du på mig din lilla skit.

Tack för din kommentar, den gör allt så jävla mycket enklare.
Du försöker få det att framstå som att du är något slags offer. Att du tvingats bevittna hur min syster blivit behandlad under alla åren. Mend et var samtidigt du som ständigt bråkade med henne. Det var ständigt du som inte kunde ha en normal samtalston med någon alls. Och du är en utbildad pedagog.. HAH!!! Ditt jävla skämt.
DU har en familj nu. Din man har misshandlat sin dotter, henne ser han inte igen. du har fört din mans talan och fått fram att jag aldrig emr är välkommen hemma hos er. Mig ser ni inte igen. Allt är frid och fröjd. Bara synd om din dotter som växer upp i det dårhuset.
Men ni kanske slutar vara så onda nu, ni tre kanske fungerar fint ihop, could´nt care less.

Du har fanimej rätt i en sak DET ÄR INTE OKEJ att misshandla någon. Och jag skakar varje gång jag tänker på att han faktiskt misshandlade sin egen dotter. Spelade ingen roll om hon låg ner på golvet eller om hon stog upp på sina livrädda ben. Det måste ha känts skönt för honom att leverera spark efter spark, slag efter slag.
Ja jag är tillräckligt vuxen, men jag har inte ekonomin till att hyra en lägenhet. Dock skulle det funkat mellan mig och Aila för vårt band har utvecklats till något som ingen annan, någonsin kommer kunna närma sig.
Nej. JAg är inte rädd för att tappa fattningen och misshandla min egen syster. Jag är inte som honom.
Åter igen Nej. Jag bor inte hos henne nu. Men det är för att hon bor på ett på ett ställe där jag inte kan bo. Men det betyder inte att vår kontakt upphör. Vad som än händer kommer hon alltid att vara min älskade syster och jag släpper aldrig taget om henne.

Saknar hon förmågan att tänka efter? Saknar hon förmågan till empati? Är det hemskt att samhället inte har ingripit tidigare? Vadå tvinga henne till behandling?
Det är hemskt hur hon blivit behandlad. Under hela hennes uppväxt. Och det kan aldrig bli hennes fel. Idag är hon en tonåring som saknar kärlek från sin far. Hon har det svårt och hennes tuffa uppväxt har satt spår på henne. MEN DET ÄR ALDRIG HENNES FEL!
Jag ger blanka fan i dig och din dotter. Fatta att jag GER BLANKA FAN I DIG OCH DIN DOTTER!
MIN SYSTER ÄR FUCKING PRIO 1!! INGEN KOMMER FÖRE HENNE! och ni kommer sist.


Självklart har jag tänkt på dig som en person, till skillnad från andra som er sitt eget barn som en boxningspåse.
Anledningen till att jag hellre sovit hos polare än hemma hos er, att jag hellre umgåts med polare än med er. Är för att mina vänner älskar mig för den jag är. Ni försöker älska mig men kan inte för att ni vill ha en helt annorlunda son. Ni har aldrig stöttat mina intressen. Ni har bara kämpat emot. Därav har jag kommit fram till att jag mår mycket bättre när jag är med de som stöttar mig. Med de som finner mig rolig, trevlig och omtänksam.
En sida jag inte får fram hos er pga er bristande förmåga till att acceptera och älska mig.

Klart är jag tacksam att ni har försökt vara så bra föräldrar ni kunnat. Älska och acceptera en kan ni inte men att leverare material och dylikt det förstår ni er på. Självklart valde jag att bo hos er. Först så var det närmast till skolan, sedan så innebar alternativet en sämre ekonomisk situation, men alra främst så hade jag inte blivit behandlad på samma sätt och ajg önskade av hela mitt hjärta att ni end ag skulle acceptera mig. Och älska mig. När det blev ny skola. Nya vänner. Då flyttade även jag. Inoficiellt.

Ja. Jag förespråkar inte det materiella. Lyckan man får av en sprillans ny och häftig sak varar bara lika länge som en sockerkick. Jag får erkänna att det är lätt att bli beroende av att få saker. Att få hjälp med materialla saker, pengar osv. Men egentligen är det fel. För sakerna kommer och går. Men jag har kvar en bästa polare sen minst 5 år tillbaka. Vad säger de dig egentligen?
Och du säger att min far ville kompensera med saker, för det jag åskåddat under min uppväxt. Vad han inte förstår är att den handlar om att acceptera och älska. Men vi är för olika. Hans ideologiska synsätt är långt åt höger, hos överklassen, jag är åt vänster, vi ser helt olika på livet och på vad som är det viktigaste. 

Hur vågar du påstå att jag har fina tankar och idéer?
Hur vågar du kalla mig hycklare?
Jag är en jämställdhetskämpe all the way through.


Kom jag in i huset som en tjuv?
När jag åkte hem för att hämta några av mina saker, för att bo hos mamma ett litet tag med tankepå omständigheterna  var jag fortfarande välkommen där hemma. Jag låste upp dörren till det hus där ajg bodde och hämtade mina saker. Så att du anklagar mig för att vara en tjuv håller inte. Och jag var helt ensam. Jag tog med mig syrrans ler-fot och ler-hand som hon gjorde när hon var pytteliten, för att jag tänkte på henne och jag utgick från att hon ville ha dem. Det är ju trotts allt hennes och hon kommer ju aldrig mer hem till er? Dessutom så har ju ni potential att inte bry er om sakerna, ha sönder dem hur ni vill så det var ju bara tur att jag tog emd dem sakerna..
Enligt pappa har jag fortfarande inte gjort bågot fel. Men det klingar ju inte med något som hänt nu så jag tror honom inte.. Den anledningen du ger mig är ju inte logisk så därför känner jag itne att jag gjort något fel. Däremot växer hatet än mer. Could´nt care less.

Återkommande, jag valde att bo hos mamma ett litet tag för att pappa misshandlade min syster. Mend et var inte mitt val att bli utslängd från ert hus. Det var inte mitt val att jag aldrig mer är välkommen hos er. Det var ni, bara ni.
Jag har redan gjort adressändring. Och ja. Min Post ska ni skicka hem till mig. Gör ni inte det kan jag anmäla er för att ni nekar mig rätten till mina saker.. Kul va?

Ni är de värsta människorna på jorden, därav behandlingen. Han misshandlade min syster och stöttar hans gärningar fullt ut. Därav hotet. Min kurator, socialen, alla anser att jag inte borde åka dit ensam. Rätt logiskt tyckte jag och därav följde jag rådet.
Vad skönt att höra att mitt beteende är som tusen slag mot ditt ansikte.
Erat beteende är slag mot mig och min systers ansikte också, enda skillnaden att de kommer att återkomma föralltid.

Jag har redan hittat den rätta vägen. Mina vänner. Jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. Jag älskar och blir älskad tillbaka. Jag är hemma.

Vad tråkigt att du inte har mer att säga. Det du skrev berörde mig inte ett dugg alls, men det var skönt att skriva av sig.

-
Agge

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0